För mer info, besök vår hemsida: www.outside-the-box.se

I Visby Konstmuseums sommarutställning ”Drömmare” har tolv konstnärer från Sverige och Finland samlats under temat drömmar. Initiativtagare till utställningen är de deltagande konstnärerna Eva Maria Ern, Katinka Andersson och Klara Kristalova. De gav de inbjudna konstnärerna Shakespeare-citatet: “Vi är samma stoff som drömmar görs av, och vårt lilla liv är omgivet av sömn” som tema att arbeta med. En tacksam strof som är lätt att ta till sig. Drömmens värld går inte heller att ifrågasätta då dess flyktiga språk och bildvärld bara talar till drömmaren och på så sätt blir oantastlig för andra. Det här perspektivet gör utställningen öppen för alla slags tankar och funderingar kring de svårfångade drömmarna.

Trots att samtliga konstnärer har arbetat fritt och självständigt med sina verk och att de i sina egna rum inte kommunicerar med varandra tycker jag mig se en gemensam nämnare. Det är precis som döden har fått närvara i de nu fysiskt stelnade drömverken. Tydligast är det i Dan Almqvist bild ”Vinter”, där en liten korgosse med en blomma i handen står alldeles stilla under en strålande stjärna. Ett verk som är en direkt replik på 1600- och 1700-talets sätt att porträttera barn som dött i familjen. Och kanske är det precis så, livet är lika lätt att förlora som drömmen och det som blir kvar är bara minnen. Där någonstans befinner sig också Klara Kristalovas förstelnade flickor i verket ”Objudna gäster”. Det är en samling trötta flickkroppar i glaserat kallt stengods. Påtagligt döda och krackelerade bakom sitt smink, precis som hennes ”Barnuggla” som också döljer sin blick och sitt liv bakom en mask.

Tilda Lovells installation ”The Sanctuary” har något sakralt och privat över sig. Det är som att kliva in i ett heligt rum där reliken på golvet får bära upp filmen som loopar ovanför i ett evigt kretslopp. Den visar en grottlik miljö där armar vajar likt gräs och droppar föds till skelett. Det är vackert och meditativt men närmare döden kan man nog som levande inte komma.

Peter Tillberg formar jättelika gestalter av torra döda grenar i verken ”Skogsväsen”, ”Hund” och ”Vildsvin”. Att den döda naturen reser sig upp kan man ju förstå men verken känns mer som tagna ur en sagobok än en dröm. Därifrån är steget inte långt till Katinka Anderssons fotografiska scenerier. Hennes ”Skarvfru”, ”Nattfjäril”, ”Huldra”, ”Tistelsyster”, ”Fjärilssyster” och ”Spökjägare” skulle kunna vara illustrationer ur en barnbok om naturens kvinnor. De är magiska och sköna varelser.

Jörgen Melanton bygger också upp scener i installationen ”Musik för bortglömt skådespel”. Där förs tankarna till en gammal bortglömd teaterscen där allting bara blivit kvar. Man går runt där och hittar bilder av gamla minnen från vilda västern, hemliga dörrar och exotiska platser ackompanjerade av dragspelsmusik.  Och kanske alla dessa bilder eller minnen bara har varit drömmar, det kommer vi aldrig att få veta.

Utställningens mest iögonfallande verk är ”Explorer” av Roland Persson. Det är en gammal övergiven Volvo som naturen har tagit över. Björken som växer upp genom taket och rosten vittnar om att dess forna glansdagar nu blott är ett minne. Men verkets titel och registreringsskyltens bokstavskombination LSD ger associationer till ett nytt användningsområde. För vem vet vad som döljer sig bakom spetsgardinen och böckerna i fönstren. Kanske någon hemlös hittat sin drömbostad där, ett toppenställe mitt i en naturskön miljö.

Det är en härligt svävande utställning som varken frågar eller svarar, men vad annat kan man förvänta sig av drömmar.

Jag tillhör dock dem som tycker att ett verks titel är en del av verket men den detaljen tycks Gotlands Konstmuseum och drömmarna inte dela med mig. Så det krävs både god orienterings- och gissningsförmåga för att lista ut verkens titlar. Synd tycker jag.

De deltagande konstnärerna är: Lott Alfreds, Dan Almqvist, Katinka Andersson, Eva Maria Ern, Outi Heiskanen, Klara Kristalova, Tilda Lovell, Jörgen Melanton, Roland Persson, Anna Strid, Peter Tillberg och Pasi Välimaa.

Adress: S:t Hansgatan 21, Visby.

Imorgon drar Almedalsveckan igång, och för den som är intresserad av kulturpolitik finns nog en del att hämta!

Ett sätt att få veta vad som händer är att söka i programmet (tyvärr inte så bra sida, men den fungerar i alla fall).

Jag har inte tittat så noga på Alternativa politikerveckans program, men det finns garanterat intressanta saker även där!

Under pingsthelgen den 29-30 maj i år har som vanligt Gotlands konstnärer, konsthantverkare och formgivare sina ateljéer öppna för besökare.

Men redan nu kan man besöka Öppna Ateljéers presentationsutställning på Gotlands Konstmuseum i Visby och få en föraning om vad som kommer att visas i de drygt 100 ateljéerna runt om på ön. Det är en spännande utställning som visar många olika uttryck. På konstmuseet finns också material och vägbeskrivningar till de olika ateljéerna.

Man kan också besöka Öppna Ateljéers hemsida där evenemanget presenteras utförligt och där man också kan skriva ut kartor och vägbeskrivningar till deltagarna.

Det här är en bra satsning då man verkligen får god tid på sig att förbereda och planera vilka ateljéer man vill besöka under själva pingsthelgen. Missa inte det!

Att få leva sina vackraste drömmar…

…är det möjligt i tider av besparingar och neddragningar?

Just nu är en nationell kulturutredning aktuell, liksom ett lokalt kulturpolitiskt program för Gotland. Vad kan kulturen betyda för Gotlands tillväxt, och för dig och mig?

Vad vill våra politiker egentligen?

ABF  och Länsteatern inbjuder till ett samtal om

kulturens kraft!

           Regionrådet Lars Nordström från Västra Götaland berättar om sina erfarenheter om kulturens betydelse som tillväxtmotor i en region, liksom sina tankar om kulturturism

           En panel med de politiska partierna på Gotland svarar på dina frågor och ger sin syn på kulturens betydelse för oss gotlänningar

            Kulturinslag med Lennart Bäck och Patrik Silvereke

           Tommy Wahlgren håller ihop kvällen

Lokal: Länsteatern

Tid: Tisdagen den 19 maj

Vi inleder klockan 18:00 med lite tilltugg och startar sedan klockan 18:30. Vi räknar med att hålla på till cirka klockan 21:00.

Varmt välkommen!

I politikens värld pratas det i termer av siffror: tillväxt, investeringar, budgetunderskott. Fasta storheter, konkreta, lätta att mäta! Problematiken kring Södra hällarna, som i så många andra frågor, ligger i att den värld som vi människor faktiskt lever i inte består av siffror. Med siffror kan vi tala om hur mycket pengar som ska tjänas, hur många bostäder som ska byggas och hur många procent av marken som ska bevaras när Hällarna exploateras.

Men världen är mycket mer komplex än så! Vi människor kan känna, förnimma, uppleva. Inget av det går att mäta i siffror. Vi har behov som sträcker sig utöver det mätbara. Fungerande ekosystem och biodiversitet är några av dem. Närhet till rekreation och grönområden ett annat. Därför blir det svårt när de som vill exploatera pratar om siffror och vinstkalkyler, medan de som önskar något annat gör det på grund av sina förnimmelser: de känner något speciellt för platsen, den ger dem lugn och frid, äventyr, insikter om vad det innebär att vara människa.

”Vi ska bara bebygga 25% av Hällarna, den fula delen” – en typisk kommentar från politikens värld! I den verkliga världen framstår den som mycket insiktslös.

Världen fungerar inte som en karta. I den verkliga världen går det inte att dra en linje mellan bebyggelse och vildmark och förvänta sig att vildmarken ska bete sig på samma sätt som förut. ”Vi tänker förstås inte bygga på klintkanten, där är det ju så fint!” upprepas som ett mantra. Men hur kan man tro att upplevelsen av klintkanten förblir densamma med ett bostadsområde och en idrottsarena som bakgrund?

Trots att politikens värld och människornas värld är så olika, måste de samarbeta. Det är absolut nödvändigt! Därför gäller det för er politiker att skärpa era sinnen och vara riktigt, riktigt lyhörda. I så fall kan ni bryta en mycket oroande utveckling: att naturen och människorna i allt större utsträckning bortprioriteras till förmån för det mätbara.

Det är dags att utöka den politiska dagordningen, att inte längre se enbart till siffror, utan också till det som faktiskt betyder något på djupet för oss människor. Här, i den verkliga världen!

Gotlands kommun vill att Gotlands befolkning ska växa. Då är det relevant att fråga sig vad det finns för skäl att flytta hit! Ett sådant skäl är närheten till naturen. I min bekantskapskrets är det många som flyttat till Gotland just på grund av den säregna naturen. Södra hällarna är en magisk plats. Den ensam gör det värt att bo i Visby!

Vi människor behöver andningshål dit raka linjer inte når. Tyvärr blir dessa platser allt färre när våra grönområden bit för bit exploateras. I GA 31/3 kunde man läsa att hela 99% av öborna tycker att det är viktigt att kunna vistas i skog och mark! Att bebygga Södra hällarna – om så bara till 25% – vore att frånta oss Visbybor en stor dos livskvalitet!

När man nu vill skapa varumärket Magiska Gotland är det en märklig strategi att rasera just det som gör Gotland magiskt!

“Jag i Maria” heter en ny utställning med personliga tolkningar av Maria. Det är 14 kvinnliga konstnärer på Gotland som blivit inbjudna av Domkyrkoförsamlingen att i Visby Domkyrka visa sina tolkningar. Och genom dem bidra till att ytterligare fördjupa bilden av Maria i vår tid.

Det här är intressant, då religiösa motiv i konsten länge levt i marginalen men nu verkar vara på stark frammarsch. Varför är det spännande med religiösa motiv i dag och vem var Maria?

Tittar man i bibeln så hittar man henne som en del av den heliga familjen. En familjebild som från början inte var vad vi i dag kallar för en traditionell familj. Den traditionell familjebilden är snarare hämtad ifrån 1800-talets borgerliga familjeideal, där kvinnan sågs som mannens ägodel. Bibelns heliga familj ter sig tämligen modern med tanke på det.

Josef var ju en äldre änkeman med söner från ett tidigare äktenskap. Eftersom han redan var far så kan man förutsätta att han vista hur ett barn blir till. Hans nya tilltänkta gemål, Maria däremot var en mycket ung kvinna och kan gott ha levt i okunskap om barnaalstrandets ädla konst. Hennes mystiska havandeskap innan deras giftermål är därför en gåta som stannar vid hennes uppenbarelse av ett besök av en ängel. Det är vackert så… Men det är klart att Josef fick något att fundera över! Maria är alltså redan från början ensamstående mamma, även om Josef trots omständigheterna väljer att stå på hennes sida och vara som en far för Jesus. Bilden av modern och barnet som en enhet är därför självklar. Den frånvarande fadern är också en given bild, även om man ska plussa för plastpappan Josefs agerande.

Maria är alltså en högaktuell bild av en modern kvinna och mor. Men lite har hänt sedan hennes tid då modersrollen inte är given för kvinnan idag. Åtminstone vi i västvärlden kan ju välja hur föräldraskapet ska se ut, när i livet det ska ske och man behöver inte ens vara gravid eller kvinna för att bli mor.

Maria som bild är alltså jätte intressant! Därför är det synd att det känns som om de deltagande konstnärerna i de flesta fall inte har tagit sig tid till att reflektera över Maria. Utan snarare bara har plockat fram äldre verk som kulle kunna passa in.

Utställningen ”Jag i Maria” visas fram till den 19 april.

Deltagande konstnärer är:

Barbro Lind

Anette Blomberg

Eva Helin

Judith Dekker

Karin Landin Larsson

Kristina Laurent

Mona Malmström

Lena Scharp

Ewa Bergenwall

Jessica Lundeberg

Jessika Nilsson

Agneta Gazelius

Pia Ingelse

Åsa Ardin Kedja

Inte fruktbart om kulturförträdare idiotförklarar nämndpolitikerna, skriver Inger Harlevi i GT 19 februari, med anledning av det offentliga möte om Kulturutredningen som jag hade förmånen att få leda och där summa en (1) politiker fanns närvarande. I sin debattartikel fortsätter hon med att stolt deklarera att Kultur och fritidsnämnden besitter just den kompetens den behöver. Jag håller med! Jag är nämligen övertygad om att det krävs inte så lite kompetens att, som Inger Harlevi, samtidigt sitta på inte mindre än 25 stolar i politik och näringsliv (GT 16/7 2007). Att dessutom kunna hoppa så snabbt och smidigt mellan dem till och med under pågående möten är inget mindre än en prestation!

Jag är också övertygad om att det krävs en hel del kompetens att kunna föra skillnaden mellan ord och handling till sådana enastående och tidigare sällan nådda höjder.

I det nya kommunala kulturpolitiska programmet, vars ramar satts just av Inger Harlevi, talas välvilligt om vikten av skapa tillgång till kultur för alla. I det brev som hon i december sände till Kulturdepartementet, om att få en portfölj med kulturpengar direkt till KFF, talas om Gotlands rika utbud av kulturinstitutioner och kulturutövare och om det omfattande utvecklingsarbete inom kulturområdet som förväntas under kommande år. Sällsamt är det då att i detta rosa ljus läsa Kultur och fritidsnämndens omfattande besparingsplaner inför 2010 på, just det, bibliotek, länsinstitutioner, föreningar, ungdomsverksamhet, kulturkonsulenter.

Inte mindre kompetens torde det kräva att så kraftfullt och konsekvent kunna kasta fram helt nya idéer, planer och beslut vid sittande bord, och dessutom få dem att gå igenom. I konsten att skjuta från höften har till och med de politiska ledare och företagare Naomi Klein beskriver i sin bok “Chockdoktrinen” en del att lära!

Sist men inte minst krävs en omfattande kompetens och dessutom inte så lite mod att odla ett samtalsklimat och en takhöjd i Kultur- och fritidsnämnden som får många av oss med intresse i öns kulturpolitik att stå häpet förstummade. Det är en svår och skön konst att kunna fatta viktiga beslut i små intima sammanhang, få dem bekräftade i offentliga nämndprotokoll och dessutom beskriva dem som resultat av fördjupad och kontinuerlig dialog med kulturutövarna.

Nej, jag tycker verkligen inte att man ska underskatta nämndpolitikers kompetens. Å andra sidan tycker jag inte heller att nämndpolitiker ska underskatta kulturföreträdares kompetens att bedöma värdet och utfallet av precis denna politiska kompetens.