Vänta med kulturkofferten!
Från 2011 ska de statliga kulturpengarna skickas till Gotland i en ”kulturkoffert”. Därför har kultur och fritidsnämnden tagit fram en regional kulturplan, som ska berätta såväl för gotlänningarna som för staten hur pengarna ska användas. På kulturtinget i mitten av oktober presenterades en version av planen. Sen ska det gå fort: i november ska den färdiga planen lämnas till Kulturrådet, behandlas i kommunstyrelsen och antas av fullmäktige. En så snabb hantering är rimlig om planen är stark, tydlig och väl förankrad i det gotländska kulturlivet. Men så är inte fallet. Förankringen är svag. Och till stora delar är det ingen plan alls, utan en karta över vad som redan finns. De konkreta målen inskränker sig i stort sett till att säkra länsinstitutionerna, omorganisera dem och indexuppräkna deras anslag. Det duger inte! Vi uppmanar kommunfullmäktige att dra tillbaka kulturplanen och tills vidare avstå från kulturkofferten. Här är några av skälen:

En god avsikt har varit utgångspunkt – dialog, öppenhet och genomskinlighet. I praktiken har processen varit mer inåtvänd och exkluderande. En liten grupp personligt utvalda har deltagit i arbetet. När en bredare del av kulturlivet har bjudits in har samtalet uteblivit, till förmån för monologer från ”Lars och jag”. I samband med besparingar på kulturavdelningen försvann resurser och nätverk som kunde bidragit till en tydligare bild av kulturen på ön. Resultatet är en märkligt ojämn karta över kulturen på ön, detaljrik på vissa områden, nästan tom på andra. För vem är den ritad? Vem är mottagaren?

Kultur – för vem och för vad?
”Det nationella kulturpolitiska målet är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha samma möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” Så har Sveriges riksdag bestämt om vad vi ska ha kultur till. Också den gotländska kulturplanen inleds med fraser av liknande slag, om kulturens egenvärde och om att ett stimulerande kulturutbud bidrar till att utveckla individ och samhälle på demokratisk grund. Men redan i nästa andetag blir tonen en annan. ”Kultur bidrar dels till de övergripande målen i den regionala utvecklingsplanen, Vision Gotland 2025, och dels till att stärka varumärket Gotland.”

Snabbt och enkelt förvandlas den obundna dynamiska kraften, kreativiteten och mångfalden till ett bland andra instrument för att stärka varumärket Magiska Gotland, öka befolkningen till 65000, skapa fler arbetstillfällen, förbättra folkhälsan och locka fler besökare.

Av två skäl är det ett sätt att resonera som vi bestämt motsätter oss. Det första skälet är just instrumentaliseringen. Kulturpolitik måste handla om kultur. Det övergripande målet måste vara att bidra till mer och bättre, just det, kultur. Att kultur kan bidra också till annat är gott och väl. Men när det där andra blir det som ska uppnås, då blir kultur något helt annat än en dynamisk, utmanade och obunden kraft. Det andra skälet är att objektet för den regionala kulturpolitiken faktiskt inte är medborgarna, utan regionen i sig. Det är i det ljuset den förvirrande beskrivningen av kulturlivet på ön ska ses, det handlar om att sälja in Gotland. Målet skrivs om från att stärka medborgarna till att stärka Gotland. Det är en farlig väg att gå. När regionen själv blir det uttalade målet för politiken och inte medborgarna förflyttas också avgörandet om kvalitet, vad som är bra och gott, från medborgarna till politiker och näringsliv. Om målet för kultur förflyttas från vad som är bäst för individ och samhälle till det som är ”bäst för Gotland” så blir det kommunstyrelsen, besöksnäringen och kalkindustrin  som fäller avgörandet. Och det var liksom inte poängen med de kulturpolitiska mål som riksdagen antagit. Det är precis så den obundna dynamiska kraften tämjs till något välkammat, trevligt och glatt, och blir till ”ett stimulerande kulturutbud” som ska locka fler besökare och fastboende. Det är precis så regionen själv blir politikens mål och inte medborgarnas väl och ve. Och att det är en farlig väg att gå, det vet vi. Spåren av de stora -ismerna på 1900-talet som behandlade medborgarna just så ger tydliga besked.

Problemen med den regionala kulturplanen är flera. En del av dem är det som faktiskt står i planen. Ännu viktigare är det som inte står där. Mest är det en snabbt hopkommen och otydlig karta över gotländskt kulturliv 2010. Men det allvarligaste problemet är nog ändå att det är så tydligt att det saknas en kompass. Och utan en tydlig och välfungerande kompass går den regionala kulturpolitiken vilse, förlorar sig i de regionala utvecklingsträsken och dimmorna runt ”kultur som regional tillväxtfaktor”. Det är precis så det nu ser ut. Men det kan väl ändå inte rimligen vara planen?

Owe Ronström, professor, musiker, Visby
Örjan Klintberg, musikförläggare, musiker, Visby

I år deltar Öppna Ateljéer med en egen konstauktion under den stora julmarknadsdagen i Visby. Öppna Ateljéer på Gotland är en årligt återkommande konstrunda. Varje vår precis efter Primör Premiären slår de deltagande konstnärerna, konsthantverkarena och designerna upp portarna till sina ateljéer. I år har de dessutom samlat ihop ett representativt utbud som de låter gå på en julauktion. Den konstnärliga bredd som finns inom Öppna Ateljéer kommer att visa sig i alla de verken som går under klubban: Grafik, keramik, glas, foto, måleri på duk, skulptur, smycken, sittdynor, kuddar med mera. En auktion som håller hög kvalité och stor bredd.

Lars Bäckman kommer att vara auktionist och han kommer dagen till ära att bära frack, hög hatt och käpp. Nyfikna spekulanter kommer att kunna förhandstitta fredag den 27 och lördag den 28 november i auktionsrummet på museet mellan klockan 12.00-16.00.

Öppna Ateljéers stora konstauktion, är på Konstmuseet i S:T Hansgatan 21 i Visby den 29/11, kl 13.00.

Välkommen!

Mer information om Öppna Ateljeer hittar man på www.oppna-ateljeer.se

Folkets bio i Visby visar lördag den 31 oktober kl 19.00 en livesändning från Dramatens uppsättning av Ingmar Bergmans TV-serie “Scener ur ett äktenskap”.

Handling: Johan och Marianne har varit gifta i 10 år och de framstår som det perfekta paret. Allt är dock inte som det verkar.

Ingmar Bergmans tv-succé från 1973 blev redan på 80-talet till teater, då i Tyskland. Stefan Larsson Dramatenuppsättning utgår ifrån Bergmans egen version från München 1981.

I rollerna: Livia Millhagen, Jonas Karlsson, Kristina Törnqvist
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Stefan Larsson, Nina Sandström
Ljus: Jenny André
Peruk och Mask: Thea Holmberg Kristensen

Se trailer och läs mer på Folkets Hus och Parkers hemsida.

Roxy, Folkets bio i Visby, Adelsgatan 39.
Pris: 160 kr, under 26 år 100 kr.
Obs inget förköp. Biljettfärsäljning från kl. 18.00.olkets Hus och Parkers hemsida

Roxy, Folkets bio i Visby, Adelsgatan 39.
Pris: 160 kr, under 26 år 100 kr.
Obs inget förköp. Biljettfärsäljning från kl. 18.00

Det är som en riktig saga, det otroliga har hänt! Linn Ullmanns vision och Ingmar Bergmans önskan om att hans hem på Fårö skulle bli ett kreativt konstnärscentrum har förverkligats. Linn Ullmanns arbetat för den visionen fick till slut stöd av donator Hans Gude Gudesen. Så vi kan tacka Norge för det är fina och viktiga kulturarvet. Hans Gude Gudesen ropade också in det mesta ifrån Bergmanauktionen så nu återbördas även inventarierna.

Linn Ullmann berättar att då hennes far Ingmar Bergman levde, talade han ofta om att omge sig med utövande och skapande konstnärer på Fårö. Han såg framför sig, att efter sin död skulle hans hus fortsätta att vara en mötesplats för människor som arbetar med musik, film, foto, teater och litteratur. Nu kommer det också att bli så tack vare Linn Ullmanns arbete och Hans Gude Gudesen pengar. Det här är jätte roligt tycker jag!

DN   SvD

Det firar vi fredagen 30 oktober i Östergarns Bygdegård.

Portarna öppnas kl. 19.00 för en halvtimmes mingel med tilltugg. 19.30 välkomstord och kort tal av kommunens kulturchef Lars Danielsson. Därpå film! Först en kavalkad med klipp ur svenska filmer, därefter Clint Eastwoods senaste »Gran Torino« med Clintan och en sportbil i huvudrollerna. På lite djupare plan handlar filmen om hur vänskap kan övervinna djupt förankrade fördomar. Svensk premiär i våras. Inte tidigare visad på Gotland.

I pausen serveras kaffe och hemgjord saffranspannkaka. Under kvällen möjlighet att köpa lotter i Folkbios lotteri.

Hela kalaset kostar 140:- per person.

Förhandsanmälan senast tisdag 27 oktober, tel. 52 307.
Arrangemanget stöds av Cementa, Länsförsäkringar, Payex och Bygdegårdarnas Riksförbund.

NOVEMBER BLIR BIOMÅNAD!

Kulturgruppen Grogarn ordnar en afton med musikfilmer lördagen den 14 nov. Mer därom i separat information.

Torsdag den 19 nov kl. 19.30 visar Folkbio »Bröllopsfotografen« med
Björn Starrin, Tuva Novotny, Kjell Bergqvist och Johannes Brost. Filmen som rör konflikten mellan glesbygd och storstad hade premiär 16 oktober. Rykande färsk! Entre som vanligt 70 kronor.

»Film är bäst på bio!«

Grafikgruppen i Visbys almanacka finns nu till försäljning. Skicka bara ett mail till info@grafikgruppen.se med ditt namn och adress så kommer konstalmanackan direkt hem till dig. Eller kom förbi verkstaden och hämta ditt exemplar.

Stoleken är 15 x 42 cm och priset  är 100:-

Läs mer om de deltagande konstnärerna och om Grafikgruppen i Visby på
www.grafikgruppen.se

Love Spectacolo är en magiska kärleks saga bortom tid och rum som berättas genom poesi, musik och dans. Du får träda in i en resa som för dig över jorden, där du måste följa ditt hjärta för att finna vägen hem. Publiken blir inbjudna till en oförglömlig dansfest i Sankta Karins ruin som  förvandlas till ett tempel.

Freja Olofsson är född och uppvuxen på gotland har skrivit texten till föreställning som hon framför tillsammans med Åsa Hanno, Anna-Karin Karlsson, Ellen Molnia, Tomas Falk och Jonas Färnlöf

Love Spectacolo

St: Karins ruin, Stora torget Visby,14 augusti klockan 20.00-01.00

Biljetter köpes på plats innan föreställningen

För mer information kontakt: Freja Olofsson 0760-620490

För mer info, besök vår hemsida: www.outside-the-box.se

I Visby Konstmuseums sommarutställning ”Drömmare” har tolv konstnärer från Sverige och Finland samlats under temat drömmar. Initiativtagare till utställningen är de deltagande konstnärerna Eva Maria Ern, Katinka Andersson och Klara Kristalova. De gav de inbjudna konstnärerna Shakespeare-citatet: “Vi är samma stoff som drömmar görs av, och vårt lilla liv är omgivet av sömn” som tema att arbeta med. En tacksam strof som är lätt att ta till sig. Drömmens värld går inte heller att ifrågasätta då dess flyktiga språk och bildvärld bara talar till drömmaren och på så sätt blir oantastlig för andra. Det här perspektivet gör utställningen öppen för alla slags tankar och funderingar kring de svårfångade drömmarna.

Trots att samtliga konstnärer har arbetat fritt och självständigt med sina verk och att de i sina egna rum inte kommunicerar med varandra tycker jag mig se en gemensam nämnare. Det är precis som döden har fått närvara i de nu fysiskt stelnade drömverken. Tydligast är det i Dan Almqvist bild ”Vinter”, där en liten korgosse med en blomma i handen står alldeles stilla under en strålande stjärna. Ett verk som är en direkt replik på 1600- och 1700-talets sätt att porträttera barn som dött i familjen. Och kanske är det precis så, livet är lika lätt att förlora som drömmen och det som blir kvar är bara minnen. Där någonstans befinner sig också Klara Kristalovas förstelnade flickor i verket ”Objudna gäster”. Det är en samling trötta flickkroppar i glaserat kallt stengods. Påtagligt döda och krackelerade bakom sitt smink, precis som hennes ”Barnuggla” som också döljer sin blick och sitt liv bakom en mask.

Tilda Lovells installation ”The Sanctuary” har något sakralt och privat över sig. Det är som att kliva in i ett heligt rum där reliken på golvet får bära upp filmen som loopar ovanför i ett evigt kretslopp. Den visar en grottlik miljö där armar vajar likt gräs och droppar föds till skelett. Det är vackert och meditativt men närmare döden kan man nog som levande inte komma.

Peter Tillberg formar jättelika gestalter av torra döda grenar i verken ”Skogsväsen”, ”Hund” och ”Vildsvin”. Att den döda naturen reser sig upp kan man ju förstå men verken känns mer som tagna ur en sagobok än en dröm. Därifrån är steget inte långt till Katinka Anderssons fotografiska scenerier. Hennes ”Skarvfru”, ”Nattfjäril”, ”Huldra”, ”Tistelsyster”, ”Fjärilssyster” och ”Spökjägare” skulle kunna vara illustrationer ur en barnbok om naturens kvinnor. De är magiska och sköna varelser.

Jörgen Melanton bygger också upp scener i installationen ”Musik för bortglömt skådespel”. Där förs tankarna till en gammal bortglömd teaterscen där allting bara blivit kvar. Man går runt där och hittar bilder av gamla minnen från vilda västern, hemliga dörrar och exotiska platser ackompanjerade av dragspelsmusik.  Och kanske alla dessa bilder eller minnen bara har varit drömmar, det kommer vi aldrig att få veta.

Utställningens mest iögonfallande verk är ”Explorer” av Roland Persson. Det är en gammal övergiven Volvo som naturen har tagit över. Björken som växer upp genom taket och rosten vittnar om att dess forna glansdagar nu blott är ett minne. Men verkets titel och registreringsskyltens bokstavskombination LSD ger associationer till ett nytt användningsområde. För vem vet vad som döljer sig bakom spetsgardinen och böckerna i fönstren. Kanske någon hemlös hittat sin drömbostad där, ett toppenställe mitt i en naturskön miljö.

Det är en härligt svävande utställning som varken frågar eller svarar, men vad annat kan man förvänta sig av drömmar.

Jag tillhör dock dem som tycker att ett verks titel är en del av verket men den detaljen tycks Gotlands Konstmuseum och drömmarna inte dela med mig. Så det krävs både god orienterings- och gissningsförmåga för att lista ut verkens titlar. Synd tycker jag.

De deltagande konstnärerna är: Lott Alfreds, Dan Almqvist, Katinka Andersson, Eva Maria Ern, Outi Heiskanen, Klara Kristalova, Tilda Lovell, Jörgen Melanton, Roland Persson, Anna Strid, Peter Tillberg och Pasi Välimaa.

Adress: S:t Hansgatan 21, Visby.

Imorgon drar Almedalsveckan igång, och för den som är intresserad av kulturpolitik finns nog en del att hämta!

Ett sätt att få veta vad som händer är att söka i programmet (tyvärr inte så bra sida, men den fungerar i alla fall).

Jag har inte tittat så noga på Alternativa politikerveckans program, men det finns garanterat intressanta saker även där!