De närmaste dagarna väntas regeringen lägga ett lagförslag för införandet av ”fildelningslagen”. Förslaget innebär bland annat att de stora musik- och filmbolagen själva ska kunna jaga fildelare, genom att tvinga internetoperatörer att lämna ut personuppgifter med anledning av påstådda upphovsrättsintrång.

Det finns dock några saker som är värda att påpeka:

För det första saknar åtgärderna alla proportioner. Personuppgifter är känsliga saker – så känsliga att om polisen idag vill göra en liknande efterforskning måste de ha ett domstolsbeslut bakom sig, och det misstänkta brottet ge fängelsestraff. Men dessa uppgifter ska nu utan vidare kunna lämnas ut till privata storföretag! Dessutom innebär lagförslaget en ordentlig sänkning av rättssäkerheten, då det inte finns någonting säger att det är abonnemangets ägare som fildelat. Ett IP-nummer kan delas av ett stort antal personer! Jakten på några fildelare kan aldrig vara så mycket värd att den berättigar införandet en privatpolis och en privat rättskipning i Sverige.

För det andra hävdas det ofta i media att Sverige har en skyldighet gentemot EU att införa fildelningslagen, för att kunna leva upp till IPRED-direktivet. Detta är felaktigt. Tvärtom konstaterade EG-domstolen 29 januari 2008 att medlemsländerna inte är tvungna att införa lagar av detta slag. Det är märkligt men talande att regeringen inte öppet står för sin hårda linje, utan skyller på EU.

För det tredje används i debatten en retorik som går ut på att Sveriges musiker står bakom lagförslaget, eftersom de skulle vara fildelningens förlorare. Det är inte sant! Förlorarna är inte musikerna (med undantag får ett fåtal ”stjärnor”), utan en musikindustri som i decennier levt på att exploatera och utnyttja musiker och kompositörer. När nu denna musikindustri vill använda oss musiker som slagträ i debatten måste vi protestera!

Att en döende industri kämpar med näbbar och klor för att rädda sin makt är kanske inte konstigt. Men att regeringen kör över sitt folk för att gå industrin till mötes – det är osmakligt.

Även publicerad i Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda

Snart är det äntligen dags för Kalle Haglund och Markus Jägerstedt att komma till Visby, den 21 november kl19.00 på Almedalsbiblioteket smäller det! Det blir fint, tokigt och annorlunda. Deras föreställning “LAS - Lätt Autistiska Särintressen” lär sätta fart på fantasin vill vi lova!

Öppna Ateljéer var ensamma kulturrepresentanter under företagardagen. Inte ens det nya ”Kul & Fribladet” som Kultur- och fritidsförvaltningen ger ut fanns där, trots att kommunen var representerad… Med tanke på de och på och den kulturpolitik som kommunen driver tycker jag man självklart ska gå in och rösta på Öppna Ateljéers reklamfilm i den tävling som helagotland.se startade under företagardagen. Vinsten är ett mediepaket värt 30 000 kr. En vinst som Öppna Ateljéer självklart skulle förvalt bra. Så gå in på länken nedan och klicka på!

Klicka här:

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4481953

Länk till ”Kul & Fribladet”, som bara verkar vara ett blad för interntbruk, vilket är synd och smått obegripligt. För vet inte de som jobbar på Kul & Fri vad de gör!?

http://www.gotland.se/imcms/40309

Den är ful som stryk, Gotlands nya logga, men så ska det tydligen se ut när vi snackar magi.

Jag tycker det är humoristiskt.

Jag vill berätta hur jag som scenkonstarrangör haft stort stöd av konsulentarbetet på Gotland.

Riksteaterföreningen TABLÅ har funnit i lite mer än 2 år nu och består av ett 10-tal hårt engagerade ungdomar mellan 16-21 år som vill arrangera spännande scenkonstproduktioner, som är ute på turné i övriga landet, på sin egen ort - här på Gotland alltså.

Inför dansföreställningen Kamuyot kom vi i kontakt med Gia Schager, danskonsulent på Gotland. Eftersom produktionen var väldigt dyr, den dyraste vi någonsin intresserat oss för, krävdes mycket förarbete och goda marginaler för att projektet skulle gå i hamn. Dansföreställningen riktade sig speciellt till skolungdomar på högstadiet och gymnasiet, därav ville vi gärna att skolorna på ön skulle få chansen att kunna erbjuda sina elever att bli en del av detta arrangemang. Gia följde med på möten med skolrektorerna, stöttade och peppade TABLÅ inför arrangemanget, såg till att vi fick mer marknadsförningsmaterial utöver det vi redan hade, kompletterade med viktig info och gav oss bra råd för att arrangemanget skulle klaffa. Gia hjälpte även till med att TABLÅ skulle få den lokal vi ville ha. Hon agerade spindeln i nätet i hur kontakten mellan skolväsendet och oss scenkonstarrangörer skulle etableras. I framtiden ser vi gärna att vi kan arrangera ytterligare föreställningar för skolungdomar och vi har redan en på gång till våren 2009. 

Gias arbete kanske inte syns utåt, men var en hjälpande hand för att TABLÅ kunde utveckla och förkroppsliga sina visioner kring den här föreställningen som inte bara kändes som en vanlig dansföreställning utan ett helt koncept. Alla kan dansa! Tack vare Gia har vi fått mersmak att utveckla fler samarbeten som liknar de vi hade under Kamuyot i framtida projekt. 

Allt TABLÅ gör är på ideell basis och är ett tungt lass att dra somliga stunder. Som ni säkert kan räkna ut händer det mycket med en som person på gymnasiet - man går igenom existentiella kriser (somliga är dåliga, de flesta är bra), utvecklar drömmar och visioner som man vill ta eget ansvar för. Eftersom vi bor på en ö och världen väntar på oss är det inte helt enkelt att hålla samman en grupp under en lång period - folk flyttar, ändrar civilstatus och kan inte längre vara med i lika stor utsträckning i arbetet. Ibland går det inte alls att hålla engagemanget kvar hos en person eftersom hon/han flyttat alldeles för långt härifrån. Vi måste jobba under en väldigt flexibel arbetsram och vi jobbar kontinuerligt för att få in nya ansikten i teamet. TABLÅ ska INTE dö ut utan rulla på ett år i taget. Därför behöver vi en stabil grund i vårt arbete som förslagsvis skulle kunna vara i form av en teater/scenkonstkonsulent-tjänst inom kommunen. Någon som kunde hjälpa oss att finnas kvar och utvecklas. Just nu hjälper tjänstemännen inom Riksteatern oss via telefon, mail och inspirationsträffar eller workshopshelger och gör ett väldigt bra jobb, men vi behöver någon på lokal nivå som uppmuntrar och ser utvecklingspotential. 

Dra inte ner på konsulent-tjänsterna! De är brobryggare mellan grupper på lokal nivå liksom de breddar arbetsfälten mellan regionerna. Jag förstod inte vad en konstkonsulent skulle vara bra för innan jag själv fick ta del utav en av konsulenternas arbete och är nu väldigt glad för att ha haft förmånen att jobba tillsammans med en sådan yrkesperson.

Jag upprepar Inger Harlevis ord när hon tog över ordförandeskapet i kultur- och fritidsnämnden. Då sa hon att framtida satsningarna inom kulturen skulle fokusera på att utveckla kulturkonsumtionen på Gotland, stärka Gotland som regional producentplats och värna Östersjöperspektivet. Hon var också övertygad om att den fokuseringen skulle generera arbete, skapa tillväxt och på så sätt ge tillbaka varje satsad krona. Trots de uttalade fokuset beslutade kommunen att inte stödja BAC, inte ge bidrag till Romateatern, inte satsa mer pengar i filmfonden, dra åt svångremmen rejält för Gotlandsmusiken och nu dessutom föreslår man en indragning av konst-, musik- och danskonulenttjänsterna. Vad blir det kvar?

Vad ska Inger Harlevi göra i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden, den nämnden behövs ju inte längre.

Läs även: Magiska Gotland - har det gått troll i kommunens kulturpolitik?http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=4504766

I Radio Gotlands utmärkta program ”Kulturen” torsd 6 nov rapporterade Eva Sjöstrand, kulturjournalist, föredömligt från det senaste Kulturtinget i kongresshallen Wisby Strand. Hon började med att ta upp Lennart Lindgrens fråga om varför det inte finns en offentlig kulturdebatt på Gotland. Hennes eget svar var att det finns ett demokratiskt underskott i gotländsk kulturpolitik. Som ett exempel pekade hon på att kulturkonsulenttjänsterna nu hotas av indragning:

”Det visste de ledande i kulturnämnden på Visby strand i torsdags men det höll de tyst om och som ni nyss hörde hade de heller inte brytt sig om att fråga sin egen personal om hur man skulle kunna spara? Demokratiskt underskott kallar jag det och vad gäller kulturtinget på Visby strand så ifrågasätter jag faktiskt hela arrangemanget. Varför ska folk sätta av en hel dag om inte alla kort ligger på bordet?”

Jo, man bör kalla saker vid sitt rätta namn. Demokratiskt underskott är precis vad det handlar om.

Själv minns jag ett antal möten om konsert- och kongresshallen. Vi var rätt många som engagerade oss i utformning och innehåll, bara för att finna att det mesta var ett spel för gallerierna – de flesta beslut var redan tagna på annat håll, mycket lite gick att påverka. Likadant kan man befara att det blir med Gotlandsmusiken. Två utredningar har nu kommit fram till samma sak, att det är en social, kulturell och ekonomisk god affär att behålla Gotlandsmusiken. Men det ska nog betydligt mer till än några utredningar för att påverka kulturnämndens ordförande om att skjuta till de nödvändiga medlen! Till exempel en folkstorm….

Eva Sjöstrand avslutar sin rapport i ”Kulturen” med några ord som är värda att upprepas:

”Det viskas rätt ordentligt i det gotländska kulturlivet, vill jag påstå. Det är ytterst få som vågar tala högt och det gäller även chefer inom kulturinstitutioner på Gotland. Man viskar och det man viskar om är centralstyrning, fåkvinnesvälde, undanhållande av information, grumliga visioner. Om man till detta lägger att kulturfrågorna aldrig varit starka i Gotlands kommun och att öns politiker nog aldrig förstått vilken utvecklingspotential som finns i kulturen så ser det ganska mörkt ut. Det är november - också i kulturen.”