I Visby Konstmuseums sommarutställning ”Drömmare” har tolv konstnärer från Sverige och Finland samlats under temat drömmar. Initiativtagare till utställningen är de deltagande konstnärerna Eva Maria Ern, Katinka Andersson och Klara Kristalova. De gav de inbjudna konstnärerna Shakespeare-citatet: “Vi är samma stoff som drömmar görs av, och vårt lilla liv är omgivet av sömn” som tema att arbeta med. En tacksam strof som är lätt att ta till sig. Drömmens värld går inte heller att ifrågasätta då dess flyktiga språk och bildvärld bara talar till drömmaren och på så sätt blir oantastlig för andra. Det här perspektivet gör utställningen öppen för alla slags tankar och funderingar kring de svårfångade drömmarna.
Trots att samtliga konstnärer har arbetat fritt och självständigt med sina verk och att de i sina egna rum inte kommunicerar med varandra tycker jag mig se en gemensam nämnare. Det är precis som döden har fått närvara i de nu fysiskt stelnade drömverken. Tydligast är det i Dan Almqvist bild ”Vinter”, där en liten korgosse med en blomma i handen står alldeles stilla under en strålande stjärna. Ett verk som är en direkt replik på 1600- och 1700-talets sätt att porträttera barn som dött i familjen. Och kanske är det precis så, livet är lika lätt att förlora som drömmen och det som blir kvar är bara minnen. Där någonstans befinner sig också Klara Kristalovas förstelnade flickor i verket ”Objudna gäster”. Det är en samling trötta flickkroppar i glaserat kallt stengods. Påtagligt döda och krackelerade bakom sitt smink, precis som hennes ”Barnuggla” som också döljer sin blick och sitt liv bakom en mask.
Tilda Lovells installation ”The Sanctuary” har något sakralt och privat över sig. Det är som att kliva in i ett heligt rum där reliken på golvet får bära upp filmen som loopar ovanför i ett evigt kretslopp. Den visar en grottlik miljö där armar vajar likt gräs och droppar föds till skelett. Det är vackert och meditativt men närmare döden kan man nog som levande inte komma.
Peter Tillberg formar jättelika gestalter av torra döda grenar i verken ”Skogsväsen”, ”Hund” och ”Vildsvin”. Att den döda naturen reser sig upp kan man ju förstå men verken känns mer som tagna ur en sagobok än en dröm. Därifrån är steget inte långt till Katinka Anderssons fotografiska scenerier. Hennes ”Skarvfru”, ”Nattfjäril”, ”Huldra”, ”Tistelsyster”, ”Fjärilssyster” och ”Spökjägare” skulle kunna vara illustrationer ur en barnbok om naturens kvinnor. De är magiska och sköna varelser.
Jörgen Melanton bygger också upp scener i installationen ”Musik för bortglömt skådespel”. Där förs tankarna till en gammal bortglömd teaterscen där allting bara blivit kvar. Man går runt där och hittar bilder av gamla minnen från vilda västern, hemliga dörrar och exotiska platser ackompanjerade av dragspelsmusik. Och kanske alla dessa bilder eller minnen bara har varit drömmar, det kommer vi aldrig att få veta.
Utställningens mest iögonfallande verk är ”Explorer” av Roland Persson. Det är en gammal övergiven Volvo som naturen har tagit över. Björken som växer upp genom taket och rosten vittnar om att dess forna glansdagar nu blott är ett minne. Men verkets titel och registreringsskyltens bokstavskombination LSD ger associationer till ett nytt användningsområde. För vem vet vad som döljer sig bakom spetsgardinen och böckerna i fönstren. Kanske någon hemlös hittat sin drömbostad där, ett toppenställe mitt i en naturskön miljö.
Det är en härligt svävande utställning som varken frågar eller svarar, men vad annat kan man förvänta sig av drömmar.
Jag tillhör dock dem som tycker att ett verks titel är en del av verket men den detaljen tycks Gotlands Konstmuseum och drömmarna inte dela med mig. Så det krävs både god orienterings- och gissningsförmåga för att lista ut verkens titlar. Synd tycker jag.
De deltagande konstnärerna är: Lott Alfreds, Dan Almqvist, Katinka Andersson, Eva Maria Ern, Outi Heiskanen, Klara Kristalova, Tilda Lovell, Jörgen Melanton, Roland Persson, Anna Strid, Peter Tillberg och Pasi Välimaa.
Adress: S:t Hansgatan 21, Visby.
Senaste kommentarer